tiistai 6. syyskuuta 2011

Skillz

Jag är mitt uppe i min entusiastiska utläggning av min dag som handledare, jag ska på semester och måste därför träna upp min ersättare, när jag märker leendet som sprider sig på min väns läppar utan att hen kan hjälpa det. Leendets innebörd är klar: "det kan inte vara mycket man måste lära sig för att kunna städa". Min instinktiva reaktion är att rabbla upp listan på skillz som man måste ha för att klara sig igenom en dag på mitt jobb, en lista som faktiskt är förvånande lång. Men delvis är det ju sant, de flesta av oss har ju nog lärt sig att städa hemma, av mormor och av egen erfarenhet - samtidigt är det inte alls samma sak att städa en byggplats eller ett snabbmatshak.

Det finns en klassisk uppdelning i "skilled/unskilled labour" - det vill säga arbetare med och utan skillz. Exakt vad denna distinktion är menad att fånga är oklart, men lika klart är att den har en stor roll när det kommer till både löner och status för den enskilda arbetaren. Klart är också att dessa löne- och statusskillnader oftast beror på sociala och historiska faktorer och tendenser. Som ett historiskt exempel kan man nämna att det i frankrike under långa perioder var så att alla jobb som kunde utföras av kvinnor inte ansågs kräva skillz (en av de stora orsakerna till att artesanerna aktivt motarbetade kvinnors rätt att arbeta inom de olika hantverken).

Ett mer modernt exempel ur min egen erfarenhet får man om man jämför löner och status för lyftkransförare med städare - båda jobbar med tunga maskiner som är ungefär lika komplicerade att bemästra. Skillanden består mest i att lyftkransföraren kan dricka kaffe och läsa tidningen när målarmurarfixarna arbetar i korgen ovanför medan en städare skjuter sin maskin framför sig. Dessutom måste en städare ha en massa andra skillz (fönstertvätt, industriella tvättmaskiner, använda fönstertvättsliftar, decinfisera enligt livsmedelsverkets standard o.s.v.) - ändå tjänar en lyftkransförare lätt dubbelt så mycket per timme.

En annan sida av denna uppdelning är att rörligheten för en arbetare med skillz är nästan lika med noll, det skulle ju vara att slösa med både tid och resurser att byta arbetsuppgift när man redan kan den man är satt i arbete med. Känslan av att vara oersättlig är en klen tröst för den som sitter tionde året i rad med samma syssla utan hopp om att få omväxling under sitt produktiva liv. Det konstiga är att det finns så många alternativ till detta perspektiv om man befinner sig mitt i det aktuella arbetet (trots detta verkar hela idén med vår stratifierad arbetarskara vara att de som fattar beslut inte ska befatta sig med det egentliga arbetet). Det är också självklart att ens skillz bara är värda något i den statiska roll man kämpat till sig, oftast är dessa färdigheter helt ovidkommande utanför ens egna specifika nisch.

Om man inte råkar ha erfarenhet av många olika branscher och roller verkar det lätt som att andra arbetare har mystiska färdigheter som man själv aldrig kunde behärska. Men för den som haft olika roller inom många olika sektorer av arbetslivet, eller för den som bekantat sig med proletariatets och det kapitalistiska samhällets historiska utveckling, visar det sig att det i de flesta fall är helt andra faktorer som påverkar löne och statusfrågor än några mystiska skillz som arbetarna är i besittning av.

Inverterar man frågan blir det precis lika klart - yrken som kräver en stor personlig insats och ytterst svårförtjänade skillz som till exempel programmerare, musiker, konstnär, guldsmed, forskare, jordbrukare, filosof, ljudtekniker och ingenjör har alla ytterst olika lönestruktur och status inte bara sinsemellan men också inom sina respektive fält. Förhoppningsvis borde det vara klart att dessa skillander inte baserar sig några objektivt mätbara skillz eller andra faktorer som präglar de respektive arbetarna utan istället speglar dessa rollers plats och bana i samhället och historien - eller kanske främst VEM som traditionellt utfört dessa sysslor.

Thin Brown Line

Det finns en tunn brun linje som aldrig kommer försvinna hur jag än skrubbar och skurar. Den märker ut gränsen mellan mitt & ditt - där du städar och där jag städar. I årtionden har den ignorerats och impregnerats, växt sig starkare och etablerat sig som en gråzon mellan ansvarsområden.

Man kan se denna drygt 10 cm breda och 2 m långa sträcka som en symbol för många saker,* men jag bryr mig mest om vad den betyder helt praktiskt för mig - nämligen att jag har något att ta itu med när mitt ansvarsområde är avklarat. Jag slåss mot den tunna bruna linjen och känner mig som Rambo, men med D2, D10 & Tuima istället för M16, M60 & Rambokniv. Allt för att inte identifiera mig med de arbetströtta och avtrubbade skepnader gränslinjen manar fram i min fantasi (det hjälper inte att jag oftast samtidigt lyssnar på reggae "Leave Babylon" eller vänsterpropaganda "Leave Babylon - through working class cooperative action").

Det finns en massa fördelar med att ha ett jobb där det enda kriteriet på att du gjort bra ifrån dig är att ingen klagar, det vill säga att du sköter ditt. Bara städinspektören under sitt månatliga besök inte hittar skräp som du missat eller upptäcker osanitära bakteriekolonier med sina små bomulls teststickor i skinande provrör är allt gyllene. Samtidigt är det lätt att man tappar bort sig i dom enkla rutinerna, man moppar här, polerar där och dammsuger dom där så att man inte längre kommer ihåg att man Städar. Att man ser till att det är rent, att saker funkar och att folk inte får matförgiftning eller allergiska utbrott - att man kan och får, fan borde vara stolt över detta.

Louis CK har en stand-up rutin där han summerar vad jag försöker säga:

"Du har ett jobb, så gör det! Gör det så satan!

Gör något för någon annan din lata skit!

Det är ditt jobb och ingen är för bra för att ha ett pissigt jobb!"


*För den som här börjar tänka på specialisering & alienation kan jag tillägga att samma fenomen upprepas kring mattorna vi hyr av bolag L, som alltså inte ingår i vårt ansvarsområde och som därför också omges av en brun aura neutral mark.

maanantai 5. syyskuuta 2011

Slantar

Det är märkligt hur extatisk man kan bli över att hitta ett 2 euros mynt på golvet när man städar - hittade pengar har en glänsande aura som välförtjänta slantar aldrig kan leva upp till. Det är som att dessa hittepengar skulle vara renare än alla glänsande löneslantar som man slavat ihop. På något sätt har man lurat systemet, hittat ett litet andningshål med helt obefläckade pengar som fallit ut ur den allsmäktiga cirkulationen.

Pengar som inte tvingats igenom processen av att först vara kapital som investerats i en firma för att sen bli lön åt en arbetare som förväntas jobba så mycket för den slanten att investeraren får två slantar tillbaka när dagen är över och som arbetaren sen köper en hamburgare för av en annan firma med andra investerare och arbetare där samma mönster upprepas. Det är typ så Marx menar att pengar blir till kapital (eller så tror jag åtminstone att han menar), genom att pengar sätts i rörelse för att skapa överloppsvärde - något som han menar att bara arbete kan skapa. Arbetarens kropp blir alltså den maskin som omvandlar slantar till kapital genom att prestera mer arbete än löneslanten egentligen är värd. För att förenkla - byta en slant mot två slantars arbetsinsats.

"Capital comes dripping from head to toe, from every pore, with blood and dirt" skrev Marx om kapitalets ursprung. Ett poetiskt sätt att säga att ingen blir miljonär (utom på lotto eller reality tv) utan att få lite blod på händerna, torkat eller färskt. De flesta familjeförmögenheter baserar sig på tidigare brott och historiska grymheter (slaveri, exploatering, stöld - you name it they've done it), eller som i Norden samarbete med de blodigaste regimer som någonsin existerat från Hitler till BushBlairObama.

Därför är det så härligt att hitta en slant som inte är kapital, en slant ren från blod och jord. Som inte representerar en slösad naturresurs, en utnyttjad arbetare eller någon historisk/samtida tragedi. En slant att sätta undan, gömma på sitt hemligaste ställe och ibland ta fram när man behöver en strimma hopp - men aldrig köpa något för. För genast som man försätter den i cirkulation igen mister den sin lyster och börjar lukta bränt barn.

torstai 1. syyskuuta 2011

Byggare Bob

Varför jag hatar byggstädning:

1. Män
2. Män med bikinidamer som desktopbild
3. Män med betongtäckta skor på nyskurade golv
4. Män med sandfyllda skosulor som gör dammsugandet till en futil uppgift
5. Män som säger "Ryssarnas barack behöver du inte städa, dom är så skitiga ändå"
6. Män - Sura Män som burrar upp sig och plötsligt blir Skojiga Män kring tonåriga städflickor
7. Män, Kvinnor, Kön, Roller, Kukar, Bikini, Karriär, Kaffe, Tårta, Viktiga Papper, Viktigare Möten.